I vårt hem pågår just nu flera former av utveckling.

Wilja går igenom någon form av utveckling som vi inte riktigt förstår oss på. Vi försöker, tro mig. Det berömda 3 år trotset tror jag det är vi genomgår. Det går upp som en sol och ner som en pannkaka. Från att vara världens mest lyckliga tjej, full av nyfikenhet, gos och bus, så går det över till gråt, skrik, tandagnisslan, sprattlande ben och armar, slänga sig ner på golvet och ännu mer krokodiltårar. Ordförådet, tankar och funderingar utvecklas i rasande fart. "Mamma vet du?" "Vet du en sak pappa?" Och växtvärk gör sig påmint, inte konstigt att frustrationen dyker på mellan varven.

 
 
Underbaraste Wilja budar framför kameran..

Lowe han går igenom en annan form av utveckling. Det är tänder, babblande, förståelse, motorik, försök att stå och gå. Igår tog han ett steg ut från en stol, då kom han på sig själv, det var ju lite läskigt. Men han står stadigt i fristående, men det släpper när det släpper, så är det ju. Nu hoppas jag bara att alla knyckliga tandebissingar kan titta ut och sluta böka. Inte alls kul när det kliar och gör ont inte.

 
 
Fölt ös, lek och bus, med många skratt! Härliga skratt!

Vi, vi håller på och lär oss vår nya kamera. Det går sakta, men det tar sig nog.

I två dagar har jag varit på föreläsning, fått samma föreläsning under två dagar. Inte tråkigt någon av dagarna, utan så BRA! Tänkvärt och inspirerande. Tack Egon Rommedahl.

Massor av tänkvärt men något som fastnade var bland annat;
Genom dialog utvecklas vi och genom att inte vara överens utmanas vi till att tänka annorlunda, vilket även det leder till utveckling. En grupp som tänker lika och alltid är överens står stilla och har slutat utvecklas.
Det gäller alltså att utmana sina tankar. Vilket egentligen är "skåpmat", men ändå så aktuellt och alldeles jätte riktigt.

En till:
Om någon pratar illa om andra, så säger det mer om hur den mår, än om hur andra beter sig. Och vise versa. Ytterligare en självklar grej, men ack så tänkvärd.

Sedan berättade han en historia om något någon sagt så bra. Hört detta förr, men ack så bra!
Ni/vi är alla olika blommor i en blombukett, olika blommor med olika kvaliteter, färger och som utvecklats olika långt. Alla blommor är unika. Alltså alla individer är unika.
Vi fick en läxa, att utse några blommor i vår egen bukett och berätta för dem vad som gör dem unika och varför de får vara med i vår bukett. Något som kan betyda så mycket för ens omgivning och som sprider något positivt. Man ser sina blommor för dem de är och lyfter upp dem, vilket får dem att utvecklas som individer.

Ååå han sa så mycket bra och tänkvärt. Han säger det med sådana ord, som ger en sådana bra tankar och energi! Har ni möjlighet att gå på hans föreläsning någon gång, så gört!

Idag har vår lilla tjej varit Lucia på dagis! 
I år kändes hon inte längre så liten visserligen, har tillkommit lite yngre barn och Wilja håller sig gärna till några av de äldre, så hon känns lite äldre än vad hon är. Duktig var hon, övat både på dagis och hemma inför denna dagen. Även om hon inte riktigt hänger med i texterna så sätter hon låtarna rätt bra ändå för sin ålder. Stolta föräldrar! Dagen till ära hade vi fått hämta ut en ny kamera, men stress, stress. Vi hade såklart inte hunnit lära oss den innan vi, som bor närmast, jäktade iväg och kom inrusandes sist på dagis. Barnen bjöd på en mysig stund och efter hade vi med oss eget fika och snicksnackade lite med dom andra föräldrarna!  



 
 



När vi kom hem hade vi två trötta skruttar och allt var så där halv hysteriskt som det kan bli när mellanmål blir sötsaker och föräldrar inte hunnit äta någon ordentlig lunch.. Men när vi landat myste pappa och Wilja med lite wii-spel och sedan varvade vi ner med några sagor!

Tänk för ett år sedan var Lowe med på Wiljas första Luciatåg, då var han bara 2 dagar gammal! Nästa år har vi två små sötisar som lussar för oss, den ena i sitt 3e Luciatåg och den andre i sitt 1a Luciatåg.. Mysigt!

Idag fyllde vår lilla grabb 1 år!
Hipp, hipp hurra!!!!

Lite paket i sängen på morgonen från mamma, pappa och storasyster Wilja!


Lite bulle till frukosten på morgonen, Wilja var en duktig storasyster och hjälpte till och blåsa ut ljuset! Lowe tyckte detta med ljus var något spännande, men lite läskigt tror jag visst..


Daim och madeltårtor som pappsen gjort till Lowe!
Mumisgt värre, gick hem hos både gäster och Lowe!

Det klassiska tårtkortet uteblev dock, Lowe tyckte ljuset var så spännande att han sträckte sig efter ljust och slöt handen runt lågan. Mindre panik utbröt, men tårtan den fick 10 av 10 från lillprins Lowe! Han blev helt hysterisk om han inte fick mer fort nog, toppen!

 
Lowe övar på fristående, vi försöker peppa till steg, men nej, det är inte dags än. Men när som helst släpper det! Det var på g tidigt i höstas, då tänkte vi, oj han kommer gå fritt tidigt, efter som han stått och gått efter möbler tidigt. Men nej, tror hans tandebissingar har och annat i utvecklingen tagit all hans tid och energi. Men han går när han går, så är det ju!

Tack all släkt som kom och uppvaktade vår lilla grabb, massa fina presenter och en hel del bus mellan kusiner och tremänningar! Precis så där hysteriskt och härligt som det ska vara!

Wilja har under hösten hållit väldigt hårt på att hennes mössa ska fästas bakom öronen.. Hon har sett ut lite som toker! Tog oss lite tid innan poletten trillade ner! "Mamma va ä Njoddyyyy?" Noddy, en liten tomtefigur som bor i ett leksaksland.. "Ja ä Njooddy i stoj skogen, mamma!" Jaaahaaaa...
 
Wilja letandes efter Noddy.

Lowe har med sitt något tunna burr fått provat på lite olika frisyrer. Med mest hår på toppen blir det ju lätt en tuppkam! Meeen, håret i nacken skvallrar efter bad om att det kanske, kanske kan vara små lockar på g även i Lowe kaluffs.. Återstår att se!


"Ja ä stoj tjääj ja!"
 
Wilja struttar gärna runt i högklackat, med väska på armen och prova smink är SÅ kul!!

Lekparker finns det gott om, något man lätt kan glömma bort, men ack så bra och kul för de små! De begär ju oftast inte att det man hittar på är så avancerat, det viktigaste är ju att man umågs!
 
 

Lowe har under hösten avancerat i hastig takt vad gäller måltider, övar på att äta själv och han är Wiljas raka motsatts! Ett riktigt matmonster, äter allt och det kan verkligen inte gå fort nog! På det viset är Lowe så lik Daniel och Wilja mer lik mig. Häftigt när man ser likheter!
 
Lowe passar på och prova storasysterysters bobby, gäller att passa på när hon inte märker något!

Under hösten har ju renovering fortsatt, dock i ett lugnt tempo, trappan har fått mest kärlek. Men det tar tid, många strykningar, färg som inte räcker till, starka lukter och lite trix när räcken monteras ner och trappan blir ännu lite farligare.. Badrummet på övre plan är också på g. Fuktskadat, så det har vi börjat rivit, men det tar också tid. Man vill ju inte bara renovera. Men, snart så! Daniel sa att badrummet kommer bli färdigt i sommar om vi håller på i den här takten, jaaa. Eh, nej, nu blev jag lite för frustrerad.. Det får gärna bli färdigt, helst igår.
 

Lowe börjar bli mer och mer busig, han är fortfarande lite filosofisk av sig, men ändå så där pillemariskt busig och skratta mycket! Underbara onge!


Eftersom vi har hundarna så spenderar vi naturligt mycket tid tillsammans utomhus, alldeles förträffligt att passa på och grilla korv i skogen när man ändå är ute och går.

Liten Lowe testar ny frihet i skogen, Wilja och jag leker kurragömma, innan det var dags för följa John! 
 
 
Långa spår i barren blir det, ända bort till nästa grillplats tuffade dom på.. Navelsträngen blev officiellt klippt..

Men gos kommer man inte undan!

Wilja har under hösten lärt sig att rita gubbar. När hände detta. En dag helt plötsligt "Mamma ja ska jita gubbaj ja" Resultatet:

Övning på dagis ger uppenbarligen färdighet.. Men dom pysslar ju mycket både med far och mor annars också så klart!

"Mamma, ja, ja ä på jobbet ja" "Nä mamma, tytt, ja jobbaj" plockar upp något som ska föreställa telefon: "Ja hallå, ja, mmm, ja, jo, okej, bra, hejdå". Antecknar lite. Pustar. Sätter tillbaka pennan bakom örat, bläddrar i blocket och ser allmänt viktig ut. Vart får hon allt ifrån?
 

Underbara barn, jag är så tacksam för att ni är ni och ger mig så mycket lycka och kärlek!

Hade skrivit ett långt inlägg... Men uppkopplingen dog av.. Allt försvann! Kul...

Orka.

Lillbus är såklart med och gungar! Skrattar så att det kittlar i magen! Mina älsklingar!

En busfröken i lekparken med pappa, lillebror o doggs! Livet leker!

Tiden rullar på, det finns inte mycket tid för bloggen. Hösten har väl även haft en lite tuffare start än vi trodde.. Men nu är vi på banan igen!

Vi började hösten med en stund på Lillerudsdagarna! Oj vilket trevligt arrangemang! Nu va vi inte där någon längre stund, trötthet hägrade och det drog in ett riktigt åsk och hagelväder! Då var det mysigt och åka hemma, troka upp och avsluta dagen med pizzamys! I really löv the svensson life!

Vi var i varje fall rätt klädda till skillnad från många andra.. Damen i fråga ser mycket skeptisk ut, men tyckte dagen var alldeles, alldeles underbar!
 
 

Hösten började även med en rivstart med kalajs! Många som ska firas! Kusiner, tremänningar, morbror/bror, farmor och kompisars barn som ska firas!
Wilja leker med tremänningen H i presenten till lillasyster I! De två prinsessorna har så kul tillsammans!


Lowe krålade runt bland leksaker och ballonger! Kul att gå på kalas, så mycket nytt att titta, ta på och smaka på!
 

När morbror hade kalas så bjöds det på god mat och kusinerna lekte på sitt sätt. Blir kul när grabbarna är lite äldre och alla tre kan leka mer tillsammans. Grabbarna är ju lite för små för att leka med stora fröken Wilja.
 
 
High five mormor! Och lite gos med gammelmomon.

Hos kusin H fanns det bollhav! Det va spännande tyckte Lowe! Och ett tält där man kunde spana och klappa på varandra! Så kul med kusiner i samma åldrar, hoppas de kan få mycket utbyte av varandra i framtiden! :)
 

Vårt första akutbesök som föräldrar blev tillsammans med Lowe. Lille Lowe fick krupp, helt plötsligt och från ingenstans fick han en kväll svårt att andas. När man inte vet eller inte har varit med om liknande med sitt barn tidigare, så blir man mycket rädd, för det är hemskt obehagligt och se ens lilla lilla snuttiplutt så skruttig! Daniel drog iväg i all hast till akuten med Lowe och efter en stund dök min mamma upp och jag åkte efter. Då hade Lowe fått andats adrenalin och när jag kom fick han kortison, vi fick med oss hostmedicin och råd om att åka tillbaka om det blev likadant igen. Den natten sov Lowe sittandes i en av vagnarna i vårt sovrum, han var så trött och sov efter enbart en stund med värre hostattack väldigt gott! Sen var det som bortblås dagen efter. Fast det är klart att han var trött och hängig efter..


Han var snart sitt glada jag igen! :)


Vi tog oss även en sväng till Filipstad för att kolla in Oxhälja, en stor marknad i Värmland. Mycket folk, fanns mycket att titta på och egentligen rätt så hysteriskt. Fanns lite man kunde tänka sig köpa, som ej köptes, en del köptes, men det fanns också mycket skit (enligt mig). Efter en stund mötte kusin H med farbror o mamms upp, då Wilja skulle få åka karusell. ÅÅ såå kul! Men nej, inte efter en stund. Vi valde en karusell som hon skulle åka själv i och när vi väl förstodd att vuxen faktiskt inte fick åka med, så var karusellen nästan igång.
 
Den biljetten som blev över skänkte vi till en sprallig liten grabb som blev lycklig över en extra biljett! Vi gjorde någons dag i varje fall. Med oss hem fick vi en heliumballong med tingeling på, så karusell skräcken räddades! På vägen hem stannade vi vid en mysig rastplats och åt mellanmål, hela familjen tillsammans!


Dagen som hade varit så bra och alldeles gör go fick en annan vändning när vi kom hem. Den där heliumballongen visade sig vara olycksbådande... Vid middagen fick "tingeling" (man bondar så snabbt med dessa nytillkomna familjemedlemmar..eh!) åka upp i taket, vilken efter en stund inte var okej, hon skulle ju vara med. Varpå Wilja ställde sig upp på tripptrappstolen och på nedvägen missbedömde och satte sig på ryggstödet istället för på sittplattan. I den stunden gick allt i slowmotion. Vårt andra akutbesök på mindre en än vecka var ett faktum. Smack! Sa det i huvudet när hon landade på rygg på golvet. Panik! Skrik gråt. Sjukvårdupplysning som ej svarade. Snabbt in i bilen. I bilen fick Wilja inte somna, hon somnade inte, men klagade på att hon hade sååå ont och mådde jätteilla! "Mama ja måj jätteijja, ja kjäkas! Ja ont mama!" Inne på akuten var det såklart väntitid. Men när Wiljas ögon började rulla bakåt och hon var på väg och somna, så brast det för mig och jag gick före i all kö som fanns och vi fick raka vägen in till ett akut rum. Stunden med, vad det verkade, en oerfaren ssk, var mindre kul. Wilja försvann gång på gång. När läkaren kom kändes det bättre, det konstaterades att det förmodligen var hjärnskakning, vi fick en korridorsplats i väntan på ytterligare läkarbedömning. Det var jobbigt att stå själv i allt detta, men snart kom Daniel efter att mamma återigen fått göra en utryckning för att passa Lowe. Wilja sov och sov i min famn, vilket skulle vara okej och efter andra läkarkontrollen konstaterades det att det förmodligen var en hjärnskakning och Wilja och jag blev inlagda för observation på barnavdelningen på natten. Dropp skulle sättas, vilket blev en mindre rolig upplevelse då Wilja är svårstucken. Blodkärl sprack och ny bedövning fick sättas. Tillslut sattes inte dropp, för Wilja sov och sov. Istället fick hon saft, trots att hon egentligen skulle ha fastat om operation skulle ha blivit aktuellt. Vilket blev lite dumt när hon spydde natten/tidig morgon och röntgen och operation diskuterades. Under kvällen och natten hade täta kontroller gjort och så fortsatte det på förmiddagen. Efter ronden fick vi inte gå hem, för Wilja sov. Några fler kontroller skulle göras, men pratet om ct-röntgen och operation var som bortblåst. Efter lunch och lite frukost fick vi åka hem, med förmaning att åka tillbaka till akuten om något verkade konstigt.. I vart fall så har allt löpt på bra, men man önskar kanske att sjukvårdspersonal började prata ur skägget, deras "osäkerhet" eller hymmlande kan göra mig som förälder mycket orolig! Tur att barn läker så fort! När vi skulle åka hem vill Wilja vara kvar "du ja stanna här mamma, vi mysa du å ja mamma".
Liten sliten skrutta på barnavdelningen..

På "huthutet" som Wilja själv säger..

Veckan efter denna händelse lät Wilja sin högra arm hänga efter sidan. Hon hade ont, ont och vårt tredje akutbesök inom 1,5 vecka var ett faktum. Enligt läkare på akuten och vid senare återbesök, så trodde de inte att det hade med hjärnskakningen att göra. Vi vet ännu idag inte varför hon hade så ont i armen eller vägrade använda den från 4 tiden en lördag till 7 tiden en söndag. Två turbulenta och för Wilja kränkande röntgen undersökningar gjordes vid detta akutbesök. Röntgen visade inget. Men varför? Det kunde läkare ej svar på, ändå skulle armen gipsas.  Själva gipsningen blev ej av, då den situationen blev alldeles för kränkande, så vi fick åka hem med en rulle linda och bandagetejp. Hm? Utan fråga om jag kunde linda, kände någon som kunde linda eller om dom skulle visa mig.. Men senare på kalas hos farmor bestämde sig E och Wilja sig för att bada jacucci... Thomas tog med dom ut och efter en del bus och stoj, så såg vi att hon sakta men säkert började använda armen igen, helt plötsligt var det onda som bårtblåst. "Små barn gör så ibland" slutar använda vissa kroppsdelar, menade läkaren på återbesöket. Ta i trä, nu slipper vi gärna fler akut och läkarbesök på ett tag..  

Wilja skriver:
jhgjh,.-  m  mn m m   mm       m  m m m m m m

Jag och barnen.. ♥
 


Annars, utöver diverse förkylningar, så är det bra med oss!

Härliga dagar på stranden!



Hemgjord pizza i solen!





Mys med gammelmormor.. ♥

Lite glass på stan och lek i parken!

Inte bara i vår stuga har vi stugmys..

I Säffle har vi mumsat blåbär och korv!
 
En minikopia av min Gallemaja i blåbärsriset..

På den södra udden har vi ätit mumsig abbore, lekt och tittat på film!
 

 


Hemmahäng är inte helt dumt det heller! Man kan hitta på så mycket kul ändå, till exempel öva på att cykla eller röja på dagis lekplatsen när dagis är stängt är inte så dumt när man är en liten tjej och kille i sina bästa år!

Men det finns väl inte några dålig kläder...
Hoppa i vattenpölar tycker både Wilja och mammsen är kul!